Ligger här i min otroligt sköna dubbelsäng och funderar på livet. Varför är det så att vi människor aldrig aldrig blir riktigt nöjd? Jag har världens finaste pojkvän, ett extrajobb och ett helt år kvar i skolan att fundera på vad jag vill bli när jag blir stor. Men är det så att bara för att man tar ett steg in i vuxenlivet så försvinner den där enormt stora fritiden man en gång haft till sina vänner? Det tar emot att skriva detta. Jag önskar att jag hade så mycket mer tid över för då hade jag lagt den på alla mina fina vänner. Det må såklart vara ömsesidigt. Jag säger inte att jag aldrig umgås med er men hur som helst så vet ni vilka ni är för att inte nämna dig Sharlee, du är som min lillasyster men det går alldeles för långt mellan gångerna vi ses och dig Jack du är den bästa jäkla killkompis jag någonsin haft och har. Amanda och jag "växte" ifrån varandra om man nu kan kalla det så, synd tycker jag. Jessica den lilla filuren kom in i mitt liv i vintras och spred en massa glädje, det vart ett litet glapp mellan oss men nu är vi på banan igen. Felicia vet jag inte riktigt vad som hände där, hon bytte klass och vi gled isär. Bellen och jag kommer alltid att ha ett starkt band till varandra, hon är som min lillmamma och bebis saknar dig! Angelica är den där tjejen med för lite fritid och alldeles för mycket vänner skämt och sido, en av dom bästa jag släppt in i mitt liv. Fortsätter jag blir listan alldeles för lång därför avrundar jag här.