ÅH jag blir så less på människor ibland alltså. Man bryter upp, söker nytt, skapar något och sedan är man tillbaks på ruta ett igen. Lika besviken och sårbar. På ett litet nafs. Jag förstår inte vad som är grejen. Att komma någon för nära sårar tydligen bara mer än det gör gott, är det så? Eller är det jag som är allmänt dum i huvudet? Tacka vet jag Sharlee, att hon finns. Och min fina familj. Och min pojkvän. Jag ska aldrig kasta ett hjärta så sårbart rakt ut till någon som inte är beredd att visa ärlighet tillbaka. Jag är trött på all falskhet som kretsar kring varje individ! USCHHHHHH



OCH NEJ bilden passar inte in men den kanske livar upp lite.